Nu Hatar hon mig
Jag heter Sebastian. Eller egentligen så gör jag väl inte det. En sak kan ju inte ha ett namn. För det är just hur du behandlar mig. För dig är jag blott en sak du kan ha i bakfickan. En luggsliten gammal nalle. En sak du inte har några skyldigheter till och som du kan göra vad som helst med. Det är bara att stoppa mig ner i bakfickan igen när du vill snacka skit om mig eller när du tröttnat på mig. Att jag säger att du är elak spelar ingen roll för dig. En sak kan du väl behandla som du vill. Du försöker inte ens lyssna på mig när jag försöker berätta för dig hur elak du är, så enkelt det är att bara trycka ner mig i fickan. Att leva som jag gör är inte lätt. En sak är beroende av sin ägare. Jag måste foga mig efter dig i alla lägen. Så fort något är fel så måste jag ta på mig skulden. Om jag skulle bli till bestyr så skulle du ju kunna få nog av mig. Kasta bort mig eller ställa mig i hyllan för evigt. Det som gör att detta fungerar är samma sak som gör att jag förtvinar. Jag har känslor. Tro det eller ej men även en sak kan ha känslor. Jag gräver min egen grav genom att ha en viss känsla. Denna känsla kallas KÄRLEK. Det är denna känsla som gör att jag inte förmår att käfta emot, då kanske du tröttnar helt på mig och kastar bort mig. Den känslan är stark. Starkare än viljan att må bra själv. Starkare Än Viljan Att leva. Jag har Förlorat min Vilja att finnas. För Du behöver inte mig. Du Kan ta vilken sak du själv behagar att ha för tillfället. Jag har länge hoppats att du ska inse att mina känslor för dig är så starka att du ska kunna ta upp mig ur fickan för gott, och aldrig stoppa ner mig igen. Men nu på sistone har jag åkt upp och ner ur fickan så ofta att jag inte vet vart jag är längre. I natt smög jag ut ur din bakficka medan du sov. Det jag då kunde se var att det verkar som att du har en annan, en ny sak som verkar kunna ge dig allt det jag hoppades att jag skulle få ge dig. Så det är sådant du sysslar med medan jag ligger i din bakficka. Ditt förhållande med denna nya handlar mycket om att du kan prata med honom om mig, klaga till honom om att jag inte är som jag borde vara. Du är less på mig. Du vill ha en ny sak men ändå inte kasta bort mig. Det ryms inte två saker i din bakficka. För tillfället spelar det dig dock ingen roll. För den nya saken stoppar du inte ner i fickan. Det vill du inte. Du vill leka med den nya saken på liknande sätt som du lekte med den andra nya för några månader sedan. Den gången valde du att kasta bort honom. Jag är inte lika säker på att du kastar bort den nya den här gången. Så ligger jag där i din bakficka. Dag Ut och dag in. Du tror inte att jag har någon aning, men varje gång du drar upp mig så frågar jag om han, den nya, men då åker jag ner i din bakficka igen. Jag ligger där med mitt hjärta ihoplimmat med billigt lim som inte håller länge till. Mitt hjärta fortsätter dock att slå, för så länge det finns en mikroskopiskt liten chans att det är den nya du kommer att kasta bort, så håller det billiga limmet ihop mitt hjärta och Min lust att vilja dela mitt liv med dig Nu och Föralltid. Detta billiga lim är det som kallas HOPP. Hoppet att du en gång ska ta upp mig ur fickan så jag får vara din. Hoppet att du en dag ska behöva mig, Att du en dag ska hålla om mig för att du älskar mig och för att du behöver mig och inte bara för att jag vill att du gör det. För när det bara är du och jag, så är allting underbart.
Just precis så har hon behandlat mig hela vårat förhållande... När det passade henne då fick jag komma upp ur fickan </3 Men så fort jag sa nej till sex då for jag ut ifrån hennes liv så hon kunde hitta nån annan att ha sex med.
Im scared. It Dosen´t Seems Like She Likes Me, Why Does It Have To Be Like This Why Can´t She Like Me Back?
The Scaryness Of My Heart Tear Apart Will Be There Til The Day She Really Leaves Me.
And That Day I´ll Die.
So I Pray That That Day Never Comes.
Not Because I´ll Die, Because I Love Her.
